En svensk klassiker – Stringhyllan
Nils och Kajsa Strinning
Det var arkitektstudenten Nils ”Nisse” Strinning och hans fru, formgivaren Kajsa, som lämnade in ett förslag på en bokhylla till en tävling som Bonniers Folkbibliotek tillsammans med Svensk slöjdförening anordnade 1949. Av 194 förslag var det makarna Strinnings som vann. De hade valt att kalla sin hylla för String.
Nisse Strinning hade redan några år tidigare designat ett diskställ i plastöverdragen ståltråd som ett elevarbete på Kungliga Tekniska Högskolan. Han arbetade gärna med detta ståltrådsmaterial och har även formgivit de trådbackar som finns i garderober och linneskåp i främst miljonprogramslägenheter runt om i Sverige. Diskstället fick namnet Elfa och blev en stor försäljningsframgång.
Arkitekt Strinning tyckte att han behövde en hylla i badrummet, en hylla som skulle ha flyttbara hyllplan, och idén till hans stringhylla började ta form. Han hade redan sitt koncept, med ståltrådsgavlar och flyttbara hyllplan i trä, färdigt när Bonniers tävling utlystes. Tävlingen efterlyste förslag på bokhyllor som skulle vara utbyggbara och kunna skickas i platta paket. Det var exakt de krav som Kajsa och Nils Strinnings hylla uppfyllde. Att gavlarna dessutom fungerade som perfekta bokstöd gjorde inte deras förslag sämre.
Stora försäljningsframgångar
Efter vinsten startade paret företaget String Design och utvecklade ännu fler möbler i samma koncept. Så småningom kom även golvstående hyllsystem. De första hyllsystemen skulle hängas på väggarna. Under 1950- och 1960-talen såldes Strinnings möbler oerhört mycket. Stringsystemet blev även en stor framgång i övriga Norden och i Tyskland. En del av framgången låg i den enkla tilltalande designen och i det faktum att hyllan var så pass billig att vem som helst kunde köpa den. Dess otroliga mångsidighet och utbyggnadsmöjligheter var också bidragande till dess stora framgång. Det finns flera varuhus där man idag kan köpa en omåttligt populär stringhylla på, ett av dessa är nordiskagalleriet.se.
Tillbakagång och revival
Under det sena 1960-talet och 1970-talet förlorade hyllan mer och mer i popularitet. Hyllorna flyttades från vardagsrummen in i barnrummen. Från barnrummen flyttades de till sommarstugorna och uthusen. Under 1980-talet kastades och brändes mängder av Stringmöbler. Under 1990-talet började hyllorna så sakteliga få en upprättelse. De började köpas med ett större intresse på loppmarknader. Stringhyllorna började bli en het inredningsdetalj och dess retrostatus sköt i höjden. Det var främst 60-talister som började efterfråga hyllan som de kom ihåg från sin barndom.
Priserna började stiga och folk dammade av gamla hyllor som de hittade i uthus och lador. År 2005 efterfrågade en kund i en designbutik Stringhyllan, vilket ledde till att butiksägarens make, Peter Erlandsson, började göra efterforskningar. Det visade sig att företaget som tillverkade hyllorna precis hade gått i konkurs. Peter Erlandsson och hans lika designintresserade vän, Pär Josefsson, tog då kontakt med Nils Strinning och lyckades köpa loss rättigheterna till String. De fick rättigheter att nyproducera, utveckla och sälja Stringmöbler.
De började med att erbjuda hyllorna i fler material och färger och marknaden svarade snabbt. Deras försäljningssiffror ökar stadigt år för år och hyllan hittar ständigt nya marknader. En del av framgången är den klassiska designen som efterfrågas mer och mer runt om i världen. Dagens trångboddhet kan också vara en orsak till hyllornas pånyttfödelse. Med dess ståltrådsgavlar ger hyllorna ett mer luftigt intryck och passar bra i mer trångbodda hushåll.
Stringhyllan och dess syskon i Stringfamiljen går en ljus framtid till mötes. Den sista hylla Nils Strinning designade var String Pocket som idag säljer i 75000 exemplar om året.